Unga jurister har stått i fokus den här veckan. Notarier, biträdande jurister och juridikstudenter har i ”Juristbarometern 2012” fått tycka till om allting från nämndemannasystemet till vilken arbetsplats som är mest attraktiv för jurister. Dessutom har de gemensamt fått rösta fram ”Årets jurist 2012” – vilket även den i någon mening utföll till förmån för ungdomlig fägring. Den fina och prestigefyllda utmärkelsen gick nämligen till Sveriges yngste juridikprofessor – Mårten Schultz.

Men även gamla jurister har ju varit unga jurister en gång i tiden. För ett par år sedan satt jag och diskuterade uppsåtsfrågor med en av Sveriges tyngre, och vid det här laget, äldre jurister. Han berättade om när han var ung notarie – om sin första riktiga aha-upplevelse i den juridiska världen och om sin första mordrättegång.

Den man som stod åtalad för mordet var svårt psykiskt sjuk och det var uppenbart att han vid brottstillfället hade varit så psykotisk att han överhuvudtaget inte hade varit medveten om vare sig vad han gjorde eller vilka konsekvenser detta fick. Den unge notarien utgick därmed ifrån att mannen sakande uppsåt och att han därför skulle frias av tingsrätten.

När notarien i enrum framförde sina fungeringar till den luttrade rådmannen fick han en lång granskande blick och blev sedan varse att det ”helt enkelt inte är så det fungerar i praktiken”. Psykiskt sjuka mördare fälls – helt oavsett uppsåt – till ansvar i svenska domstolar. Låt sedan vara att de döms till, som det hette på den tiden, sluten psykiatrisk vård istället för till fängelse.

Om detta kan man föra både långa och filosofiska resonemang. Poängen är dock att situationen är en ögonblicksbild – eller en aha-upplevelse om man så vill – över vad som händer när en ung, ambitiös men oerfaren jurist möter den verkliga världen och inser att juridik inte är något exakt matematiskt system.

Rättsprinciper formas och anpassas efter den krassa verkligheten, både lagtolkning och rättstillämpning visar sig ibland vara betydligt mer extensiv än vad den måhända framstod som i läroboken och för en ung jurist kan detta föra med sig både krossade illusioner och akut identitetskris.

När insikten om att det ramverk som man verkar inom trots allt – och i åtminstone de allra flesta fallen – faktiskt är både bastant och pålitligt så brukar dock lugnet åter lägra sig och identiteten får tillbaka sina skarpa konturer. I det senaste numret av tidningen Legally Yours beskriver Mårten Schultz betydelsen av de grundläggande värderingar som finns inom det juridiska systemet – och hur dessa värderingar är någonting som alla jurister tycker är viktiga och sunda.

”Det finns en grundmurad känsla för rättssäkerhetstankar och rättsstatsideal hos i princip alla jurister. Ofta uppfattas de som rätt aparta hos andra – åtminstone i skarpt läge. ’Vad spelar det för roll om man dömer en oskyldig för ett brott om hon har gjort samma brott tusen gånger tidigare?’ Men jurister reagerar med fullständig avsky på det här.”

Inom dessa ideal kan både yngre och äldre jurister förenas. Ett visst mått av konstitutionell rättshaverism kan pigga upp även den mest ärrade rättschef som under decennier har malts ner i statsförvaltningens byråkratiska kvarnar. Men för att hålla blodomlopp och hjärta igång krävs det nog en regelbunden injektion av ungdomlig entusiasm och färska ideal.